Jag vill bara vara där. där vart jag kan bli lycklig. Allt är bra i mitt liv men inte med mina nära och kära. Jag vill le som jag gjorde den där kvällen. Höra den fina rösten, se de fina ögonen och känna de mjuka läpparna. Jag vill stråla av lycka som jag gjorde då. Men det går inte nu. jag saknar min familj. Vad ska man göra i såna här studer? Det finns så mycket bra i den här världen, men just nu ser jag allt i svart och vit. Jag vill att det ska bli imorgon och jag vill träffa den personen som får mig glöma allt och bara le, vara lycklig. Skolan gör inte livet så mycket bättre. Men jag hoppas och ajg ska tro på det bästa. Jag ska verkiligen kämpa och aldrig ge upp

Never say never