Idag när vi var ute med min familj gick vi förbi en väldigt speciell plats. År 2006 17 november kom 4 små lyckliga pojkar till ett land vart de bara kunnde dröma om. Deras boande var ett fint hotel som de vart helt chokerade över. Den lyckan och glädje de pojkarna hade i ögonen, deras dröm hade äntligen blivit sann. När jag gick förbi det hotelet mindes jag ett leand som man inte ser ofta idag, ett leande som tog mitt hjärta och varje gång jag blundar och minns det så ler jag. Ibland vill jag bara spola tillbaka tiden för att bara få se en glimt av den lyckan.

Jag förstår att tiden går man ändrats drömar uppfylls, nya mål och drömmar ställs ut men innerst inne har man en dröm som man aldrig kommer öppna men man hoppas och tror att den dagen kommer koma. De här pojkarna har fått mig att tro på magi och under.

Att ändå någonstans finns glädje och kärlek, att det finns alltid en person som kommer älska dig. När man ser människor vara lycliga  sig så blir man själv lycklig. Jag hoppas att en dag kommer det där leandet att koma tillbaka, den glädej och kärlek som lysser upp vägen till många. Jag kommer aldrig att sluta hoppas...